Ledaren

Politikerna lägger grunden till fortsatt succé för Sverigedemokraterna

I Flen, Lessebo, Storfors, Ljusnarsberg har Sverigedemokraterna ökat med i genomsnitt 12 procentenheter sedan förra riksdagsvalet. De etablerade politiska partierna menar att  det beror på hög arbetslöshet och inte på kommunernas stora flyktingmottagande. Det är ett synsätt som kommer gynna Sverigedemokraterna.

När Svenska Dagbladet granskade, såg de att de fattigaste 20 kommunerna tog emot fem gånger så mycket fler flyktingar per capita jämfört med de 20 rikaste.

När flyktingströmmen ökar är risken stor att de som bor på asylboenden blir kvar där över en längre tid utan att det finns resurser på orten för ett större flyktingmottagande. I dessa kommuner finns hög arbetslöshet och en skola och omsorg under stark ekonomisk press. Missnöjet kommer att öka men de fattiga kommunerna kommer fortsätta att ställa upp, när andra inte vill eller har boende åt de behövande. Allt detta vet de etablerade partierna men de gör förvånansvärt lite för att förbättra situationen.

Fel slutsats om invandring skadar

Ekonomen och journalisten Lars Ahnland har fått stort utrymme i vänsterpressen när han jämfört, bland annat, andel invandrare i en kommun med stödet till Sd i riksdagsvalet. Arbetslösheten, inte invandringen göder Sd menar han.

Allt är ett feltänk. Det beror mera på att  de större städerna har sedan tidigare en större andel invånare med invandrarbakgrund och ett lågt stöd för Sd. Det gör att Ahnland, politiker och stora delar av media kan mörka den skada som en havererad flyktingmottagning har gjort Sverige eftersom man inte jämför missnöjet med flyktingmottagandet med stödet till Sd.

Arbetslöshetens betydelse är överskattad

I Svt:s valokallundersökning, Valu, som gjordes på valdagen placerar Sverigedemokraterna frågan om sysselsättning på tionde plats när de tillfrågas om orsaker till varför de röstade på partiet.

Flyktingmottagandet och invandringspolitiken var viktigast, sedan kom lag och ordning samt välfärdsfrågor.

I solidariska kommuner som Flen, Lessebo, Storfors, Ljusnarsberg inser man de rikare kommunernas svek. De vet också att det när som helst kan öppna ytterligare ett asylmottagande på orten utan kommunen ens får yttra sig. Samtidigt ser de hur vänner och grannar flyttar till större städer för jobb och utbildning.

Sverigedemokraterna gynnas av brist på politik

När Sverigedemokraterna kopplar ihop en sämre välfärd och flyktingmottagande lyssnar många. Men ingen lyssnar på hur ökad sysselsättning ska förändra situationen. Det blir inga jobb i Flen, Lessebo, Storfors eller Ljusnarsberg, alla vet att de kommer till i storstadsregionerna. De ansvariga politikerna skriver ut en felaktig medicin som inte når patienten.

Främlingsfientligheten och den brist på politik som råder går hand i hand. De folkvalda måste få fler kommuner att ställa upp samt skjuta till mer resurser åt de kommuner som tar sitt ansvar om Sverigedemokraternas tillväxt ska stoppas.

Länkar 

Här kan du läsa Svd:s artikel om vilka kommuner som tar emot flyktingar

Läs här Lars Ahnlands valanalys på Vänsterekonomernas blogg

Läs här om hur Socialdemokraterna bäst bemöter rasism och främlingsfientlighet

Berättelsen om Charlie Barr

Fredrik Strengbom Spaander berättar:

Berättelsen om eldaren Charlie Barrs

kamp för livet  

Sjömannen Charlie Barr vaknade i den beckmörka ångpannan av att vattnet började fyllas på. Vätan hade gått igenom hans kläder. Det var kallt. Han trevade sig fram till stegen och klättrade upp mot manluckan för att komma ut till fartygets maskinrum. Den kärvade. Eller var den låst?

De svaga nästan väsande ljuden som han nu hörde kände han igen. Han förstod efter ett tag att någon skyfflade in kol i fyrboxen under pannan och samtidigt slog det honom att rutinerna var då att hålla manluckan låst.

Snabbt som en pisksnärt kastade han sig upp mot luckan igen, han pressade och pressade, tryckte och slog. Han ropade, och ropade högre. Sedan tystnade han. Trots allt ville han inte att de män med klar blick och fast handslag, de som varit hans kollegor under ett år skulle få veta vad som hänt. Efter att ha gjort rent ångpannan hade han somnat av utmattning.

Han var fast i ångpannan

Men han var fast. Han insåg att han skulle bli levande kokt. Han skriker igen, högt och vekt utan hämningar. Men han inser att han inte kommer att höras. Han kommer att drunkna i det oväsen från maskinrummet som han både älskade och hatade.

Sakta och med ett visst besvär på stegen knäpps händerna som det vore ett arv från hans mor. Han ber Fader Vår, fort, rabblande, men minnesbilderna från hans liv som eldare tränger bort texten i bönen och han vågar inte fortsätta läsa.

Han känner Guds närvaro

Aldrig hade han känt Guds närvaro i sitt liv förrän nu. Någonstans därunder i det mörka vattnet ruvade Han. I vattnet som sakta värmdes upp. Vattnet som skulle bli hans baneman.

Charlie Barr börjar be igen. Högre och snabbaret, men de minnen som framträder för honom nu vill han inte dela med Gud. Vår Herre måste uppfatta dessa erfarenheter som ren hor och skörlevnad. Han avbryter sin bön. Han tar automatiskt ett steg upp på stegen som för att undgå Guds ögon.

Skulden griper tag i honom

Plötsligt skyfflar någon in kol i pannans fyrbox igen. För en stund är det trygghet han känner från den värld som ryckte honom från ungdom till vuxen. Från faderns supande till ett universum av svett, heta pannor, tunga redskap, sjögång och gemenskap. Men också spel, sprit, kvinnor och skuld svart som aska. Den förbannade skulden som ätit sig in i märgen på honom under ett år och nu inför Gud har den krossat en sjömans romantiserade livslögn.

Djävulen kommer och straffar honom

Han får en impuls att släppa taget och förena sig med eldarens vatten men han vill inte möta Gud. Då plötsligt hör han hur någon arbetar med manluckan. Hör han fel? Nej, ljudet fortsätter och blir starkare.

Det måste vara djävulen som kommer tänker han. Nu kommer det rättmätiga straffet. Han kryper ihop på stegen och har huvudet vid knäna.

-Herre hjälp mig, skriker han, jag ska bättra mig.

Räddningen kommer

En skotte som letade efter sin hacka öppnade manluckan. Det kom att bli hans räddning. Han ser på männen i pannrummet. Ingen skrattar åt honom. Alla verkar ha respekt för hur illa det kunnat gå. Han går fram i sina fuktiga kläder till närmaste man och sträcker fram handen. Han känner att om han tar i har han samma fasta handslag som mannen. Han ser eldaren i ögonen och förstår nu den klara blicken hos de äldre eldarna. Den gömmer en skuld, långt borträngd.  Han ser sig omkring och ser det i alla sotiga och svettiga ansikten som finns i pannrummet.

Aldrig har han känt sådan samhörighet med några som nu på fartyget. All hatkärlek är borta. Här blir jag kvar ett tag, tänker Charlie Barr.

Länkar

Lyssna på Evert Taube som sjunger Eldarevalsen visan som var inspiration till berättelsen (Youtube)

Lyssna här på Pär Sörman som berättar om Evert Taube och sjunger Eldarevalsen (Youtube)

Tony Seaman beskriver eldarens arbete (Tony Seamans blogg Sjömansliv)